Welcome to my story

ibland vill man glömma världen

Ibland beundrar jag mig själv, hur jag kan vara så stark fastän att det känns som hela ens värld rasar för några sekunder. Får man ens lov att säga så? tycka så? Fast igentigen struntar jag i vad man får och inte får göra enligt alla andra människor, jag gör det iallafall.

Men idag har jag ingen energi och känner mig rent av otroligt ledsen samtidigt som alla mina tankar går åt de jobbiga sakerna. Är inte alls på humör och för en gångs skull förstår jag faktiskt. En del saker kommer alltid finnas med mig och komma i omgångar, men jag har försökt vara stark väldigt länge nu utan att bryta ihop, saker som andra personer gjort osv. och när peggy gick bort så blev det liksom gränsen. För mig var det otroligt jobbigt att peggy togs bort, hon hade en del av mitt hjärta och det känns liksom bara så konstigt. Men jag har verkligen försökt hålla god min i helgen även fast jag märkt att jag inte riktigt var mig själv. När jag blir ledsen så ersätter jag liksom det med ilska. Och för att bli ledsen så brukar det även starta med ilska. Som en liten ond cirkel. 

Jag ska fixa mig lite nu och ta något att äta och lyssna på musik, för att försöka bli på lite bättre humör. Jag har studiedag idag men har utvecklingssamtal halv 3 så jag tar tåget halv 2 från stehag. Annars tror jag mest att jag ska vila upp mig, ta det lugnt och liksom suga in att det är okej att inte alltid vara på topp. 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback