Welcome to my story

Jag bjuder helt & hållet på dehär.

Bilderna är 3-4 år gamla, och jag skäms, haha!  Men det är kul att behålla och se, det är ju tur att man förändras. 
 



Mucho söt, mucho fjortis.

Fick för mig tidigare att jag skulle starta upp min gamla dator och föra över alla bilder därifrån till min nuvarande dator, något jag inte borde gjort. Hittade 100 egobilder från min fjortisperion, vilket ser hemskt ut. Dock kan jag ju skratta åt bilderna nu, haha. Förutom det så har jag tillbringat kvällen med redigerande och bloggat i min hästblogg ---> Thstyle.blogg.se <---   Nu är klockan lite för mycket och jag ska hoppa in i en iskall dusch innan jag går och lägger mig, ska upp halv 9 imorgon så det är nog bäst att jag skyndar mig lite för att inte vara alldeles för död imorgon. Ska rida båda mina ögonstenar imorgon, så det blir tufft. Men nu, off to the shower, and then the bed. Godnatt sötnosar!  ~ bjuder på dessa söta bilderna, 3-4 år gamla, haha! Dessa är de lite bättre bilderna, men jag lägger upp alla fjortisbilder imorgon! :)




R.I.P Wilma, bästavän.

Idag är det exakt 4 år sedan du försvann från mitt liv, exakt 4 år sedan gud tog tillbaka världens underbaraste ängel. Så mycket har ändrats på 4 år, och jag har gått genom så mycket saker, jag önskar dock att jag hade haft dig bredvid mig. Även om det gått 4 år, så betyder du fortfarande lika mycket för mig, du kommer alltid ha den största platsen i mitt liv, och du kommer föralltid vara den jag älskar mest. Min fina bästavän.♥

Jag minns det fortfarande som igår, när vi gick otroliga runder i stehag och bara var.. oss. Det var jag och du mot världen, du var den enda som jag pratade med, den enda som aldrig svek. Jag kommer aldrig glömma när vi gick upp till skogen no matter what weather, eller när vi sov hos pappa och du kröp upp i min säng medan jag sov och la dig på min arm, och jag vaknade upp med dig bredvid mig. Så fort jag hade haft en jobbig dag så gick jag till dig, jag minns hur jag satt i din korg och berättade allting för dig. Samma när jag bråkade med någon familjemedlem, då gick jag till dig och satte mig i din korg, och du slickade bort mina tårar. Du var min bästavän, mitt allt, mitt hjärteguld. 

För de som inte riktigt förstår, hunden är människans bästa vän, det är inte bara ett talesätt utan det bara är så. Och dessutom, när man är liten och har det svårt med vänner osv. så skaffar många barn sig en "låtsaskompis", men jag sökte mig istället till Wilma.

En vacker dag för några år sedan så blev du sjuk, och vi körde in med dig till Lunds djursjukhus, jag var förkrossad och visste inte vad jag skulle göra, jag visste bara att du inte kunde lämna mig, det gick bara inte. Jag kan fortfarande minnas känslan jag hade när du låg inne i ett rum och jag och mamma satt i väntrummet, att se mamma så ledsen gjorde mig rädd, skräckslagen närmare bestämt. Att se ens mamma gråta är något av det värsta som barn, dessutom när det gäller någon man älskar så grovt som jag älskade wilma. Vi fick lämna dig och åka hem igen, jag var rätt liten och förstod inte riktigt, men allting ordnade sig och vi fick hämta dig igen. Vi kom in på sjukhuset och du sprang mot oss, nybadad och söt. 

Sedan var allting perfekt, jag hade min bästavän tillbaka och allting var precis som det skulle, jag hade fortfarande problem med vännerna i skolan, det var väldigt mycket bråk och jag ville helst av allt bara tillbringa alla dagarna med Wilma. Men sedan när vi var ute och gick så vägrade du att gå, jag gick tillbaka och antog att det var som du inte ville, du var ju trots allt, lite för tjock. Det hände några gånger men vi la inte någon större vikt vid det. Sedan började du kissa inne, många gånger och mycket, du kunde inte hålla dig. Mamma bestämde sig för att ringa vetrinären och dit åkte vi, du satt i framsätet tillsammans med mig och jag kommer ihåg att jag var rädd, på riktigt den här gången. Jag förstod situationen även om jag inte ville inse den. Väl framme hos vetrinären fick vi beskedet att vi kunde ta bort henne 2 dagar efteråt, 2 dagar, det var allt jag hade kvar med mitt hjärta.

Dagarna gick snabbt, på tisdagskvällen så tog jag min lila hjärtekudde och skrev Wilma <3 med stora bokstäver, sedan gick jag ner och la den under hennes huvud, den sov hon med hela natten, och det var även den hon begravdes med, en liten bit av mig. Onsdagen kom alldeles för snabbt, och jag gick till skolan som vanligt, förkrossad, men jag har alltid varit bra på att dölja mina känslor. Sedan kom jag hem och vi körde till vetrinären, när vi kom fram fick vi vänta ett tag, jag satt i baksätet med dig och klappade dig, mamma grät men jag kunde inte, det gick inte. Det tog lång tid innan du fick sprutorna, men du somnade in så fint. Du somnade in i mitt knä. Efteråt körde vi hem, direkt när vi kom hem så kunde jag inte se på dig, det var då min hjärna kopplade det, du var borta, och du skulle inte komma tillbaka. Jag gick in och satt mig hos Ronja och berättade allting, grät. Sedan sprang jag upp på mitt rum, och grät tills där inte fanns några tårar kvar. Sedan den dagen, den 30 april 2008, så har jag gråtit mig till sömns oändliga gånger, jag har aldrig saknat någon så mycket som dig. Du var och kommer alltid vara, den som gjorde mest skillnad i mitt liv. 

Även om jag inte ser dig så finns du alltig med mig, i mitt hjärta. 
En dag kommer vi träffas igen, en dag kommer det bli Tess och Wilma igen, och när den dagen kommer, så kommer jag aldrig vara lyckligare.



old stuff

Jag har fått en liten deal på "gamla låtar", nu menar jag inte gamla låtar á la 60-talet utan mer gamla låtar från min uppväxt, låtar som jag alltid lyssnade på när jag var liten. När jag var liten så laddade alltid pappa ner musikvideos som jag satt och kollade på varje gång jag hade min"dator-tid!"

När jag var liten så lyssnade jag i stort sett bara på Britney spears, Shakira, Atomic kitten, A-teens och sedan blev Kelly Clarkson också en favorit. Finns inget bättre än att lyssna på de låtarna, sååå mycket historia som har samlats bakom dem. Bjuder på några låtar som var mina favoriter back in the days(tänkte lägga in mer nostalgi- lite äldre saker senare i bloggen, därför lägger jag nu bara in lite låtar, eller okej det blev många låtar.. men tänkte lägga in fler vid fler tillfällen! )





utdrag från min gamla blogg.

nu de sista månaderna har jag tagit one step back med i stort sett allt på internetet, och det känns helt underbart. för på internetet så finns det så jävla många äckliga människor! osäkra människor som sitter och klagar på allt och alla, sitter gömda bakom datorskärmen och skriver massa skit och tänker inte på att det är levandes människor med känsler de skriver till. jag kan stolt säga att jag aldrig suttit och klagat på någon annans utseende eller sätt. detsamma gäller när det är bråk via internetet, jag skriver bara saker som jag vågar säga till den personen face 2 face, dock är det ju inte alla som gör det och jag lackar helt seriöst sönder på dom som är tuffa bakom datorskärmen men vågar inte ett skit in real life, när det väl gäller. jag var rätt kaxig när jag var mindre, men man lär sig av sina misstag och jag är otroligt glad över att ha en mamma som min, även om hon är den störigaste ibland så har hon lärt mig vad jag ska och inte ska göra, och då har jag bara en fråga, var finns föräldrarna till de osäkra, äckliga sakerna som sitter och klankar ner på så många andra? jag förstår heller inte varför de skriver massa saker om utseende, om en person är väldigt smal, tjock, ful, har stor näsa osv, så är den nog ganska medveten om det själv, den behöver inte få höra det av alla andra! och att få höra såna saker gör att man mår dåligt, även den allra självsäkraste människan mår ju dåligt över att höra sånt, även om den inte bryter ihop. och varför sitter tjejer och flashar brösten på alla bilder? okej ifall man gör det på skojj, eller att man ser lite på någon bild, men på alla? come on, det är inte ett dugg snyggt, det är bara billigt.
anledningen till att jag skriver det här inlägget är att jag satt och scrollade lite på facebook, och olika bloggar, och jag finner helt seriöst inga ord, jag kan inte förklara med ord vad jag tycker om dom som sitter och skriver en massa elaka kommentarer. men sen, för att tänka 1 steg till, de som skriver de elaka kommentarerna osv. mår ju inte bra, tänk er att ni var tvunga att klanka ner på andras utseende för att ni själva skulle må bättre. och istället för att bryta ihop när någon skriver något till en, så ska man tänka ett steg längre och helt enkelt bara ignorera det. och jag är så glad över att jag tog ett steg bakåt, för att även om jag inte har brytit ihop eller blivit ledsen, så känns det lite som att man lever i en bubbla med alla dessa sidor dag in och dag ut, jag tänkte inte på det då, att även om jag bara ignorerade allt så blev jag endån ledsen utan att veta om det typ, och när jag spräckte den bubblan så gick det från negativt till positivt.



~ skrivit den 25:e juni 2011 ~

jag är rädd, rädd för att förlora dig. jag har haft dig vid min sida i 13 år så snälla lämna inte mig nu.Var inte så egoistisk, tänk på mig, tänk på alla våra goda dagar och glöm dom dåliga. du betyder så himla mycket för mig så snälla välj rätt val. Det är så svårt att sitta och kolla på när du kanske begår ett misstag, men jag får ingen kontakt så jag kan inte hjälpa. Önskar du kunde ta min hand och säga att det skulle bli bra, och aldrig släppa den. Att du kunde berätta att du aldrig skulle lämna min sida, att det skulle vara du och jag föralltid.




"gammalt" utdrag från min gamla blogg.

KVÄLLSTANKAR.

MÅNDAG DEN 27 JUNI 2011, KL 22:42

jag gillar kvällar som denna, utanför mig börjar det sakta men säkert att förvandlas från ljust till mörkt. jag sitter i min ensamhet med musiken i mina öron och tänker på allt möjligt.jag är en ensamvarg och älskar att vara ensam och tänka, läsa eller bara sitta och inte göra någonting alls. jag tänker på det förflutna och på framtiden, några tårar rinner men jag vet nu, att allting kommer ordna sig, allting kommer bli just fine. mitt hjärta blöder, och jag har så många ärr i min själv, men det känns bra nu, det känns som det håller på att bli positiv smärta. för allting jag har gått igenom har gjort mig till den personen jag är idag, och även fast jag inte trivs så mycket med mitt utseende, så hade jag inte velat se ut på ett annat sätt, för jag gillar den personen jag håller på att bli. jag är stark men också svag, jag har lärt mig att det är rätt och va svag, alla är svaga sometimes. jag kan inte förstå hurallting har förändrats så mycket på 1år, jag har förändrats så mycket. allting tar sin tid. den meningen ska jag ha med mig i resten av mitt liv, för rom byggdes inte på 1 dag. jag vill om 20 år berätta om min uppväxt, om mitt liv och vara stolt. alla gör vi misstag men om jag kan undvika dom så ska jag göra det! nu ska jag fixa något kallt att dricka och kolla på film, puss på er <3




forever young, i wanna be forever young






lite gamla texter från my "diary"

under ca 1 års tid så har jag haft en blogg som jag skrivit ner det mesta utav mina tankar i och det är otroligt roligt att se tillbaka på. men jag har inte kunnat skriva ut allting i bloggen för att det just då var alldeles för privat, men eftersom att jag som jag aldrig gör i mina texter, skriver några namn så tänkte jag nu lägga upp det. mest för att det är kul att se tillbaka på och tänka '' hur tänkte jag då'' eller '' det var från en väldigt mörk del av mitt liv'' för just nu så går det mot ljusare tider och det känns så otroligt skönt. även om jag inte tagit med exakt allt jag skrivit så tar jag med det mesta, men nu när jag ser tillbaka så har jag överdrivit rätt mycket i vissa meningar, men det är antagligen så man gör när man är ledsen och har ångest, som tur är så blir allt bättre. 
3/2-2011
Nu ska jag skriva några ord från mitt hjärta för jag vill inte stanna kvar här. Vad ska jag göra när alla förstör mig? sparkar fast jag ligger? trampar på mig fast jag redan är sönder? snälla gud, svara mig. vad ska jag göra? viska det i mitt öra, bara säg för jag börjar tro att du inte längre finns. viska det så ingen annan hör, bara gör det för det här gör mig galen. Har bett till dig nu i 3 år och ingenting har hänt, allt har bara förvärrats. vill vara liten och lycklig igen...
3/4-2011
det finns inget "oss" eller "vi" det finns bara "jag" och ni"
10/5-2011
Kära dagbok. Nu är jag arg igen, hästarna ska bort och äcklet håller på och mamma också. Jag blir snart galen för det är för mycket press, hat och ilska. Jag känner mig förvirrad över vad jag ska göra men jag vet att det snart kommer bli bra, håll ut therese, kämpa. 
- dirty little secret, pretty little liar.
18/7-2011 måndag
mamma förstår inte hur mycket jag hatar honom, det är stopp nu. han har slått mig och kallat mig för så hemska saker... jag tänker inte bli behandlad så och bara låtsas att allt är okej? hell no! och mamma ignorerar mig totalt när jag pratar med henne, hon lyssnar aldrig och det är bara så sjukt jobbigt att inte ha någon alls överhuvudtaget. fuck ya' all. 
19/7-2011
samma sak varje dag, jag ler och säger att jag är okej, att jag mår bra. men igentligen vill jag bara gråta rätt ut och säga, nä jag är fan inte okej och jag mår fan inte bra. Folk frågar vad som hänt men igentligen så bryr de sig inte ett skit, de är bara nyfikna på vad näste gossip blir. 
- om jag hade haft en pistol så hade du inte levt längre, IDIOT!